"Göran Nilsson, som själv översatt, lägger stor intensitet bakom sin roll. I långa stunder kan jag inte släppa blicken ifrån honom: äcklig, rörande, pinsam förljugen och ofta väldigt rolig"

Sven Rånlund, Göteborgs-Posten

"Cinnober i Göteborg fortsätter att ta ansvar för samtida ospelad dramatik/.../ intressant spänning mellan måttlös manlig hysteri och parodisk kvinnlig offervilja" 

Tomas Forser, Expressen

"Jag har aldrig sett Göran Nilsson bättre än i rollen som den misantropiske åldringen som klagar på allt: på maten, på fågelsången, på blommorna som hans akademiska kollegor skickat honom med anledning av hedersdoktoratet"

"Mot sig på scenen har Göran Nilsson Lena Nordbergs hunsade hushållerska, en kvinna som får utstå minst ett par förödmjukelser och utskällningar i minuten. Rollen har inte många repliker, desto fler talande tystnader. Nordberg spelar upp dessa med en stumfilmsaktris säkerhet; hon kan, på samma gång, se fullständigt nollställd och övergiven ut, och ur denna bedrövade fasad låta det mest ljuvliga leende spricka fram."

"Att Nilsson och Nordberg blommar är naturligtvis också regins förtjänst. Svante Aulis Löwenborg har en fin känsla för accenter: bara sättet att bära in en fåtölj kan förhöja utsattheten hos en karaktär"

"Löwenborgs världsförbättrare cirklar runt i sin egen bitterhet, lika desperat som den ensamma sekundvisaren på fondens ur, lika fragmenterad som den Schubert-trio vars stämmor kompositören Lars Hansson spaltat upp och fasförskjutit"

Kristjan Saag, GT