TEATERBAREN
Teaterbaren den 22 maj 2006 hade temat
VARFÖR TEATER?
READING:
Teatermakaren av Thomas Bernhard
Översättning: Susanne Widén (Teaterförlag: Colombine Teaterförlag)
PÅ SCENEN:
BRUSCON, teatermakare – Harry Goldstein
FRU BRUSCON, teatermakerska – Maria Grahn
FERRUCCIO, deras son – Hans Brorson
SARAH, deras dotter – Sara Estling
VÄRDSHUSVÄRDEN – Pelle Bolander
SAMTAL:
Karin Blixt, Teater Trixter
Johan Forsman, Teater Aktör
Charlie Åström, Studio Oscuro
Muschi Niederhaus, Teater Bhopa
Tomas Forser, Litteraturvetenskapliga institutionen
Samtalet leddes av Catharina Bergil från Världskulturmuseet
Regi och produktion: Anna Forsell och Svante Aulis Löwenborg
Scenidé: Råger Johansson
Ljus: Studio Oscuro
Denna Teaterbar fick stöd av Statens kulturråd och Göteborgs kulturnämnd
Thomas Bernhard (1931-1989) är en av de mest uppförda dramatikerna i Europa sedan andra världskriget. Han skrev runt 20 pjäser åren 1970-1989, varav Teatermakaren (Der Theatermacher), som 1985 gjorde skandal vid uruppförandet i Salzburg i regi av Claus Peymann, tillhör de mest kända. I pjäsen kommer ett litet turnerande teatersällskap till en liten obetydlig by i Österrike. Teatermakaren Bruscon drömmer om den stora konsten och har skrivit komedin ”Historiens hjul” som nu ska spelas för en lokalbefolkning som mest är intresserad av att sköta sitt och livnära sig på korvtillverkning. Perfektionisten möter en verklighet som stelnat i sina inarbetade traditioner, mönster och förnekelse av landets mörka historia.
Den som stod för de flesta urpremiärerna och också utvecklade en stark kollegial och arbetsmässig gemenskap med författaren var regissören Claus Peymann. Deras samarbete slutade i och med pjäsenHeldenplatz, som hade urpremiär på Burgtheater i november 1988, en kort tid före Bernhards död. Tiden kring premiären var full av strider och tidningarna skrev om teatermonstret Bernhard. Men demonstrationer och burop överröstade inte applåderna vid premiären. Kritikerna var fulla av beundran. I pjäsen sägs bland annat ”Det förvånar mig att inte hela det österrikiska folket har begått självmord för länge sedan”.
Vid Bernhards död beskrevs österrikarna som Bernhards ”egendom” i en nekrolog av kollegan Elfriede Jelinek. Något som kännetecknar hans komplicerade förhållande till sitt land och människorna där. Han blev ofta avfärdad för sina överdrifters och orimligheters skull. Han var en författare som väckte skandal genom sina många romaner och pjäser. Han hade ett antal stämningar och förtalsanmälningar mot sig, varav minst en blev en stor domstolsprocess. Men lika ofta hyllades han som en sanningssägare.
Under en lång period efter andra världskriget var det hembygdsdiktningen och dess beskrivning av idyller som fortsatte att dominera den österrikiska litteraturen, just som den gjort före kriget. Den tog förstås andra former, men ursprunget var en diktning som förut passat nazisternas Blut und Bodenromantik. Bernhards samtidsengagerade litterära metod var att väcka en diskussion om vart landet var på väg genom att slå hårt och provokativt mot det onda samvetet och föra upp till ytan det som offentligt pressats ner för att göra Österrike till ett gemytligt turistland, glömskt av brotten under kriget. Landet Österrike var ett konsensusland, utan öppna konflikter. De politiska partierna samarbetade ofta och gärna i blå-röda regeringar. Bernhard konfronterade ofta människorna med deras självuppfattning, med vilka de tror sig vara. Elfriede Jelinek är en av de som fortsatt Bernhards arbete med att slå mot det egna landets myter.
Och Sverige? Vad har en liten, mellaneuropeisk stat med oss, en liten nordeuropeisk stat, att göra? Vissa menar att andra världskriget förlängdes med ett år på grund av leveranserna av svenskt stål och malm, samt ”bidragen” i tackguld, falskt stämplade med Weimarrepublikens symbol, till den tyska guldreserven. Men det är nu inte bara det som gör oss till ”svenskar”.
1989 gjordes Teatermakaren på Dramaten i regi av Staffan Roos och med Ernst-Hugo Järegård i en av sina stora paradroller. Den spelades också in och visades i SVT.
Ett urval pjäser av Thomas Bernhard, med premiärår
(finns hos Colombine Teaterförlag, www.colombine.se)
En fest för Boris (Ein Fest für Boris 1970)
Den ignorante och den vansinnige (Der Ignorant und der Wahnsinnige 1972)
Jaktsällskapet (Die Jagdgesellschaft 1974)
Vanans makt (Die Macht der Gewohnheit, 1974), spelad på Teater Mandrillen 1996
Der Präsident (1975)
Minetti (1976), spelad på Teater Brunsgatan fyra 1999
Världsförbättraren (Der Weltverbesserer, 1979), spelad på Cinnober Teater 1997
De sammansvurna (Vor dem Ruhestand 1979), spelad på Dramaten 2005
Vid målet, även översatt som Huset vid havet (Am Ziel, 1981)
Ritter, Dene, Voss (1986), spelad i Stockholm på 80-talet
Helt enkelt komplicerat (Einfach kompliziert 1986)
Heldenplatz (1988)
Elisabeth II (1989)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Var med på Teaterbarens och Cinnobers e-postlista!
Skicka ett e-brev till: info@cinnoberteater.com
Ange: "e-postlista" på ämnesraden.
Frågor?
Kontakta gärna:
Svante Aulis Löwenborg , projektledare Teaterbaren
Mobil. 0733 - 587 210
lowenborg@cinnoberteater.com
eller Cinnober Teater på
Tel. 031 - 12 88 98