top of page

Tunnelsång av Fredrik Nyberg (Urpremiär)

 

Regi Svante Aulis Löwenborg


Skådespelare Caroline Andréason, Pelle Bolander & Niclas Fransson

 

Koreografi Victoria Alarik


Musik Lars Indrek Hansson


Scenografi Mania Teimouri


Kostym Elinor Ström 


Mask Mikaela Artén


Ljusdesign Anna Wemmert Clausen


Producent Anna Forsell

 

Urpremiär den 13 december 2003 på Atalante i Göteborg

Spelades tom 17 jan 2004

Tunnelsång

 

Caroline Andréason och Niclas Fransson. 
Foto: Anna Forsell 

Tunnelsång var den avslutande delen av Cinnobers Svenska projekt, som startades 2002 för att stimulera unga etablerade poeter och prosaförfattare att skriva dramatik. För första gången sedan Cinnobers första produktion 1996 skulle vi spela något svenskt, efter att ha gjort ett antal nedslag i europeisk, samt även sydafrikansk, dramatik

Detta blev gruppens mest omfattande arbete dittills med ett enskilt projekt. Ungefär 50 författare lästes, varav ca 10 tillfrågades om medverkan. Tre av dem fick sedan ett arvode för att skriva varsitt utkast på 10-15 manussidor.

 

Dessa tre skulle på så sätt uppmuntras till att skriva för teatern. Cinnober hade bara möjlighet att gå vidare med ett av dessa utkast, för att göra en färdig föreställning. Valet kom att bli svårt, eftersom alla tre visade sig ha skrivit mycket lovande och utvecklingsbara manus. De var också mycket olika till innehåll och form. 

 

Att skriva dramatik är inte någon lätt sak. Vi sökte författare med en egen röst som kunde utmana vår grupp formmässigt och kanske också tillföra svensk teater något helt nytt. Och vi fick rätt i en sak. De författare som vi tillfrågade visade prov på att ha de förutsättningar att skriva för scenen som vi trodde. 

 

Cinnober valde det manus som låg mest i linje med det som var mest intressant för gruppen att gå vidare med, efter att ha arbetat med de flesta genrer genom åren. Valet föll på poeten Fredrik Nybergs rytmiska och musikaliska text Tunnelsång. Det blev således poesin som fick sista ordet. De båda andra är två sinsemellan mycket olika prosaförfattare, Johanna Nilsson och Jerker Virdborg.

 

Vi trodde aldrig att vi med detta projekt skulle komma ut med en färdig dramatiker på andra sidan. Vi satte tilltro till författarnas förmåga och kastade oss ut…

Fredrik Nyberg (f.1968) debuterade med En annorlunda praktik (1998) som fick ett stort och positivt bemötande i media. Därefter har han gett ut Blomsterur (2000), Åren(2002) och Det blir inte rättvist bara för att båda blundar(2006) . Ingår i redaktionen för poesitidskriften OEI och är redaktionsmedlem i Ord & Bild. Hans poesi rör sig i mellanrummen mellan det ordnade och det abstrakta, det kaotiska och det finslipade. Språket är rytm och konkret material mer än ett verktyg för berättandet av en historia.

 

Tunnelsång utspelas konkret i ett mellanrum, i en stor stad, på en plats man annars bara passerar. Samtidigt är det ett abstrakt, iscensatt teaterrum. Pjäsens tre karaktärer har erfarenheter som bearbetas, erfarenheter av ett våldsamt föerflutet. Deras relation innehåller verbala uttryck för det våld de utsätter varandra för - så mycket mer får man inte veta om dem. De befinner sig närvarande genom språket och fysiskt på en scen. Språket är motorn. Men orden står också i vägen, det utgör motståndet de kämpar med. Rollerna är helt enkelt roller, framställda av skådespelare. Tankar som tagit kropp.

Fredrik Nyberg

Caroline Andréason och Niclas Fransson.

Foto: Anna Forsell 

 

Pelle Bolander, Caroline Andréason och Niclas Fransson. 
Foto: Anna Forsell 

"...räds varken det ospelade eller det svårspelade"

- Tomas Forser i Expressen"

 

Tunnelsång är en av de mest originella och nyskapande teaterföreställningar jag sett på länge, med ett

'tyskt' förhållningssätt; nämligen att det är OK att ta teater på fullaste allvar. Med humor. Och med ett ungt tilltal i text och form." ---

"I Tunnelsång har Ordet egentligen huvudrollen, trots att de tre unga skådespelarna är suveränt bra i att skapa intensitet ur texten. Här finns ingen intrig i traditionell mening, ingen feel-good-show eller typisk angelägen-vill-berätta-nåt viktigt-teater. Istället en föreställning i sin egen genre med inspiration hämtad från avantgardistiskt 1960-tal"

 

"Scenografin, större och mindre ljuspunkter med några diskreta kulisser, associerar till rysk avantgardism, medan papperslapparna känns mycket nutida. Varje liten detalj har stor betydelse, varje tystnad blir en stark ljudeffekt, varje koreografisk rörelse både konkret och abstrakt."

 

"Regissören Svante Aulis Löwenborg vet exakt vad han vill med denna märkliga poetiska teatertext. Och Carolie Andréason, Niclas Fransson och Pelle Bolander är så totalt konsekventa i sitt täta ensemblespel."

-Ingela Brovik i Helsingborgs Dagblad 10 januari 2004

bottom of page