"Det litterära och estetiska 1990-talet är ganska så utskällt. Efter det hedonistiska och påstått postmoderna 80-talet blev 90-talets individualism och ideologilöshet, samt den väldigt klichéartade benämningen den ironiska generationens decennium, till en bild av en tid som fått dåligt rykte. Det sägs ofta vara en tid utan värderingar och värden, där tillfälligheternas spel råder i politiken och samhället. The Answering Machine skrevs under början av kriget i Jugoslavien och beskriver ett Europa som löses upp. Samtidigt pågick stora ansträngningar för att föra in Europatanken i politiken, bland annat genom en mängd folkomröstningar om medlemsskap i EU. Sverige gick med. Norge stannade utanför. Pjästextens engelska original har som undertitel A Text For A Theatre, vilket gör den både lämpad för den klassiska scenen och för vilken teater som helst, den är en öppen text som ställer frågor. Jagets upplösning och brist på orienteringsförmåga är mycket påtaglig, med dessa fragment av dialoger, berättelser, arbetsuppdrag, meningslösa turistresor och inre monologer. Jag vill mena att vi befinner oss i samma skärningspunkter idag, då frågeställningarna kring värde- och jagupplösningen är än mer akuta. Hedonismen är våra dagars flyktmekanism. Är det för att jag blivit äldre och mer desillusionerad som jag tycker att Finn Iunkers text talar till oss/mig – eller snarare: för att jag/vi vant mig/oss vid tanken att svaren inte finns, någonstans? Döm själv, publik. Jag hoppas att texten här i dramainstallationens form, inspirerad av och bearbetad som ljudkonst, leder till ett intensivt sökande efter svar." 

– Svante Aulis Löwenborg, ur programhäftet