Språkspel skrevs direkt för Cinnober Teater och en besättning av fyra musiker och en skådespelare. Detta var första gången Cinnober Teater prövade musikteaterns form, som sedan har blivit ett återkommande inslag i våra produktioner.

Syftet med projektet var att låta musiken få en bärande roll i gestaltandet av en teaterföreställning i två akter, varför titeln kom att bli Språkspel – en teaterkonsert. Sveriges radios program Mitt i musiken i P2 gav stort utrymme åt projektet, med musikinslag, intervjuer med tonsättare, skådespelare och musiker. Men uppsättningen fick inga recensioner, då man på tidningarnas redaktioner inte kunde bestämma sig för om man skulle skicka teater- eller musikkritiker att bevaka premiären. En absurditet som speglar svårigehterna när man gör en produktion som korsar genrerna.

Joel Eriksson är född 1969 i Eskilstuna. Efter studier i kompositon vid Musikhögskolan i Malmö för Rolf Martinsson och i Göteborg för Ole Lützow-Holm tillbringade han två år vid Royal Academy of Music i London med Michael Finnissy och Paul Patterson som lärare. Joel är konstnärlig ledare för Göteborgs kammarsolister, med inriktning på nordisk nutida musik. Är verksam som frilanstonsättare och teorilärare i Göteborg och Newcastle.

Här är hans text om sin del av Språkspel, Akt 1:

”Musiken har givits människan för att det skall bringas ordning i förhållandet mellan människan och tiden.” (Igor Stravinsky)

Tidens natur är en gåta för människan. Vårt medvetande finns i tiden, och vi kan inte tänka oss vad som finns utanför den. Idén att musiken uppenbarar något om tidens natur finns hos många tänkare -

Augustinus, Bergson och Stravinsky för att nämna några. Jag har länge varit lockad att tonsätta någon text i detta ämne, för att så att säga direkt konfrontera musiken själv med filosofiska tankar om tiden. Efter att ha läst olika texter i ämnet föll valet på Augustinus Bekännelser, elfte boken, författad på 390-talet e kr. Augustinus var utbildad i retorik och en mycket produktiv författare, och texten är inte bara filosofiskt intressant utan har också poetiska kvaliteter.

I den psykologiska tolkning av tidsfenomenet som Augustinus kommer fram till spelar resonemang om förväntan och minne en stor roll, och man kan se kanontekniken som en parallell och en kommentar till detta. Idén att en melodi kan akompanjera sig själv, förskjuten i tiden, dvs. polyfoni, har av filosofen Karl Popper kallats den västerländska tankens förnämsta uppfinning.

På flera olika sätt representerar detta verk ett återvändande till den västerländska musikens rötter: de gregorianska melodier musiken bygger på, kanontekniken och Augustinus själv, som på många sätt är den västerländska kulturens andliga fader.