Pjäsen handlar om att jorden är en skiva. Att solen går upp och ned, eftersom den rör sig runt jorden. Pjäsen handlar om detta, på det att ingen måtte läsa in någon mening i stycket, utan bara njuta av förströelsen. - Werner Schwab, ur pjäsens inledning

Presidentskorna skrevs i slutet av 80-talet och var Werner Schwabs reella debut som dramatiker. Författaren hade under en längre period under 80-talet skrivit för teatern men inte haft några större framgångar. När Österrikes nationalscen Burgtheater diarieförde denna pjäs 1989 betecknades den som ospelbar. Den avfärdades bland annat med omdömet: "På grund av författarens brist på språklig förmåga verkar mycket ofrivilligt komiskt." Dramaturgen som var ansvarig, Hermann Beil, har i boken Theaternarren leben länger (Paul Zsolnay Verlag, 2000) beskrivit det som det största nederlag han gjort i sitt yrkesliv. Han noterar med ett citat från pjäsen med skammens rodnad på kinderna: ”varje människa i detta land har ett lik i källaren”.

Pjäsen fick ändå sin premiär på i Wien året därpå och sablades ned av kritikerna som bland annat höll den för misantropisk och kvinnofientlig. Men efter ännu ett par år var Schwab omvärderad och utsedd till årets unga dramatiker i Tyskland av tidskriften Theater Heute. Det var framför allt hans egenartade språk man nu tog fasta på och som sågs som den stora kvaliteten.

1992-93 gjordes inte mindre än 70 uppsättningar av hans pjäser i Europa. Schwab blev på kort tid en av de mest omtalade dramatikerna och en ofta sedd gäst i medierna. Han skrev i ett rasande tempo - det hann bli 14 pjäser. Werner Schwab hittades nyårsafton 1994 med 4,1 promille alkohol i blodet. Han hade i berusat tillstånd tagit sig igenom en fönsterruta och förblött. Han blev 35 år gammal.

Schwabs dramatik kan beskrivas som absurt drama och grotesk parodi om vartannat, med stundtals vass samhällskritisk udd. Hyckleri, småaktighet och ett okontrollerat driftsliv får sina påtagliga uttryck, allt till synes i en folklig karnevalistisk tradition. Makten och de höga herrarna görs till små och ondsinta, gemena figurer och livets futiliteter görs till det stora livsinnehållet. Schwabs kritik gäller framför allt språket. Språket står i centrum i hans pjäser och vårt sätt att tala får sig milt sagt en knäck. Det trasas sönder och blir farsartat. Personerna gestaltas genom språkets blixtbelysning av deras dilemman, deras hyckleri och inre splittring. Kvar blir en total frustration - eller en känsla av befrielse genom språkets avföring. För Schwab var språk synonymt med skit.

Schwab på svenska: En världslig totalsmädelse, Brutus Östlings Bokförlag Symposion 1997, med utmärkt efterord av översättaren Ulf Peter Hallberg.