SkƄdespel av Jon Fosse
PĆ„ scenen
Anna Forsell - Hon
Hans Brorson - Han
Sara Estling - Flickan
Fƶrlag ā Colombine Teaterfƶrlag
ĆversƤttning ā Svante Aulis Lƶwenborg
Bearbetning, Regi ā Svante Aulis Lƶwenborg
Ljuddesign, Musik ā Tony Blomdahl
Scenografi ā RĆ„ger Johansson
Kostym, Mask ā Christine Ć strƶm
Teknik ā Per Anders Karlsson, Tony Blomdahl
Producent ā Carin Nordberg
Foto - Per Buhre
Grafisk design ā Robert Samsonowitz/RBRT CREATIVE
Produktion ā Berit Jarche, Anna Forsell, Svante A Lƶwenborg & Carin Nordberg
Panelsamtal 28 april kl. 21.30
G e n u s_i_s c e n k o n s t e n
- Ett samtal om genus pƄ scen. Vad betyder ett medvetet genusarbete inom scenkonsten? Hur viktigt Ƥr det och vart vill vi komma med det?
Lisa LindĆ©n (fil. Mag i genusvetenskap med inriktning mot dramatik och litteratur, projekt-ledare fƶr projektet Spark ā ett genus och jƤmstƤlldhetsprojekt inom den fria dans- och teaterkonsten)
Liv Elf KarlĆ©n (Teater Lacrimosa, Stockholm samt medfƶrfattare till boken Stƶrre Ƥn sĆ„ hƤr ā tankar fƶr en genusnyfiken gestaltning)
Per Nordin (Lektor scenisk gestaltning vid Hƶgskolan fƶr Scen och Musik i Gƶteborg).
Moderator Ƥr Anna Berg frƄn Regionteater VƤst.
āhjƤrtpunkten i denna dramatik: mystiken, den skƶra balansgĆ„ngen mellan tomhet och mening.ā ā Leif Zern, Det lysande mƶrkret
Svensk premiƤr 24 april kl 22.00 pƄ Cinnober Teaters nya scen, Teaterterrassen
Spelas 24 april kl 22.00 (Obs tiden) 25, 27, 28 april, 3, 4 maj kl 20.00 (Obs tiden)
9, 10 maj kl 21.00 (Obs tiden)
Och aldrig ska vi skiljas
Jon Fosse har varit en fƶljeslagare fƶr Cinnober Teater sedan starten. De fƶrsta Ƅren satte vi upp Klass mot klass av Stig Larsson, VƤrldsfƶrbƤttraren av Thomas Bernhard, och NƄgon kommer att komma av Jon Fosse , den senare i samarbete med Folkteatern i Gƶteborg.
Jon Fosse var sjƤlv i stan och gav ett antal intervjuer i dagspressen och radio. Efter vƄr urpremiƤr pƄ Gitarrmannen 1999 och ett nytt besƶk av fƶrfattaren, samt musikteaterproduktionen av Suzannah 2005, ƄtervƤnder vi nu till den pjƤs som var den fƶrsta som kom upp pƄ scen av den numera vƤrldskƤnde norrmannen.
Enligt Cinnobers krav pƄ modern ospelad dramatik vƤljer vi att ha svensk premiƤr pƄ ett skƄdespel som pekar ut en av riktningarna i den dramatik som han har skrivit sedan dess. Dramainstallationen Sa, med Hans rƶst, hƤmtar Ƥven den texten ur denna pjƤs, och Ƥr inlƤst i Cinnobers installation av fƶrfattaren sjƤlv.
Jag dog ej, men vid liv var jag ej heller;
har du en smula fantasi, tƤnk efter
om sjƤlv du liv och dƶd skulle berƶvas
Dante
(pjƤsens motto frƄn Divina Commedia, Ingvar Bjƶrkesons ƶversƤttning 1983
Jon Fosse har i mer Ƥn hƤlften av sina skƄdespel utvecklat ett mƤsterskap i att lƄta olika tidsplan spelas upp samtidigt pƄ scenen. PjƤser som Barnet, Namnet och Natten sjunger sina sƄnger Ƥr svarta, mƶrka stycken som springer ur den psykologisk-realistiska traditionen. Med andra skƄdespel som En sommars dag, Drƶm om hƶsten, Suzannah, Sƶmn, Skuggor, Dƶds-variationer och Jag Ƥr vinden, sker istƤllet i tur och ordning en utveckling i upplƶsning av tid och rum.
Redan med Och aldrig ska vi skiljas har han byggt en pjƤs med tre stƤmmor som flƤtas samman med varandra i tiden. En kvinna som Ƥr ensam i sitt hem talar om mannen som ska komma, men han har antingen fƶrsvunnit eller sƄ Ƥr han dƶd. Eller nƄgot tredje. Kanske deras relation har fƄtt ett slut pƄ annat sƤtt. Kvinnans ord blir till besvƤrjelser: med alla sina upprepningar och rytmiska, nƤstan barnsliga ramsor framkallar hon bilden av mannen gƄng pƄ gƄng. Hon gƶr honom verklig och overklig pƄ samma gƄng. Efter en stund dyker han faktiskt upp fƶr att strax fƶrsvinna. I den andra scenen Ƥr han dƤr igen, nu med en annan kvinna, Flickan. SƄ gƄr pjƤsen vidare, mot fƶrsoning eller smƤrta, drƶm eller verklighet, ljus och mƶrker. Allt pƄ samma gƄng.
Man kan likna Jon Fosses sprƄk och komposition vid musik, fƶr han spelar direkt pƄ mƤnniskans emotionella register, just som musiken gƶr det. SprƄket Ƥgnar sig vƤl Ƅt scenen, trots att pjƤserna inte bygger pƄ konflikter i fƶrsta hand. KaraktƤrerna har inga projekt. Om texten uppfattas som enkel och nƤstan banal sƄ gƶr den sceniska praktiken att den fƄr dynamik. Det Ƥr som om Fosse stƤller upp fƤllor fƶr oss nƤr vi tror att texten handlar om en sak men istƤllet rƶr sig mot en annan erfarenhet. Den vƤntande kvinnan och den frƄn-varande mannen i Och aldrig ska vi skiljas Ƥr som karaktƤrer bara alltfƶr igenkƤnnbara. Temat Ƥr vƤl pƄ en gƄng tvƄsamhet och innerlig fƶrening, men detta Ƥr strax ute ur spel och det bƶrjar handla om sjƤlva tidens lopp. Det blir till en slags lek och det Ƥr som att ingen av personerna finns dƤr, egentligen. De delar bara samma erfarenhet. De Ƥr lika rƤdda och ensamma i en ringdans mellan tomhet och mening. Konflikterna Ƥr frƄnvarande, den drama-tiska situationen infinner sig inte, och kanske just dƤrfƶr byggs en ny, sƤregen spƤnning upp.
Jon Fosse Ƥr idag en av de mest spelade nutida dramatikerna i vƤrlden. Han har ett femtiotal titlar av prosa, lyrik, barn- och ungdomsbƶcker och skƄdespel bakom sig. Bonniers gav i februari 2010 ut dubbelutgƄvan av romanerna Det Ƥr Ales/Sƶmnlƶsa och flera av hans romaner har tidigare kommit ut pƄ svenska. Hans lyrik har Ƥnnu inte funnit ett svenskt fƶrlag. Barn- och ungdomsbƶckerna har endast en titel: Kant, med illustrationer av den svenske konstnƤren Roj Friberg.
Och aldrig ska vi skiljas skrevs fƶr Den Nationale Scene i Bergen och framfƶrdes 1994 i regi av Kai Johnsen. Ć
ret efter hade NĆ„gon kommer att komma urpremiƤr i Oslo, pjƤsen som var det fƶrsta Jon Fosse egentligen skrev fƶr scenen och som senare skulle komma att bli hans genombrott som dramatiker. Teater Giljotin i Stockholm var fƶrst i Sverige med Jon Fosse och skĆ„despelet Barnet 1997. Ć
ret efter kom sedan bĆ„de Giljotin, Cinnober och Stockholms stadsteater med varsin uppsƤttning samtidigt som genombrottet internationellt. Claude RĆ©gys uppsƤttning av NĆ„gon kommer att komma pĆ„ TheĆ¢tre des Amandiers 1999 och Thomas Ostermeiers Namnet pĆ„ SchaubĆ¼hne 2000 var uppsƤttningar som sƤkrade Fosse plats bland samtidens mest omtalade dramatiker. Och han spelas alltjƤmt ƶver vƤrlden ocksĆ„ fƶr att han fortsatt arbeta med skĆ„despelet som form vid sidan av prosan och lyriken. Med minst tvĆ„ nya titlar varje Ć„r har skĆ„despelens antal vuxit till ƶver 30, och hans verk uppfƶrs detta Ć„r i Helsingborg, Oslo, Stockholm, Malmƶ, Nantes, Paris, Freiburg, Shanghai...
Svante Aulis Lƶwenborg - konstnƤrlig ledare Cinnober Teater