TEXT FRÅN PROGRAMBLADET AV FÖRESTÄLLNINGENS DRAMATURG:

Fritz Haarmann mördade och styckade över 20 unga män. Antagligen åt han också upp delar av dem. Det är i vilket fall bevisat att han gjorde korv av sina offer och att han sålde den korven som mat till invånarna i Hannover.

Inför rättegången så fick professorn Ernst Schultze i uppdrag att undersöka Haarmann. Undersökningsprotokollen bildar underlaget för den pjäs av Michael Farin och Romuald Karmakar som vi ska spela för er i kväll.

Fritz Haarmann blev 46 år gammal. Han föddes i Hannover 1879 och dog 1925 genom halshuggning i giljotin. Under sin uppväxt så beskrivs han som en tystlåten och introvert pojke men redan vid 16 års ålder så tog han värvning i armén. På grund av medicinska anledningar så blev han dock friskriven ett år senare.

1898 arresterades Haarmann för att ha trakasserat barn men han bedömdes som psykiskt instabil och därför blev han aldrig ställd inför rätta. Istället hamnade han på mentalsjukhus. Sex månader senare så lyckades han fly till Schweiz och där han arbetade i två år innan han återvände till Tyskland under pseudonym. Väl där så tog han ännu en gång värvning i armén men 2 år senare så blev han återigen friskriven på medicinska grunder.  

Nu följde en period av misslyckade affärer och uppslitande familjegräl innan Haarmann slutligen fann sig tillrätta som småkriminell. Han kompletterade sin kriminella bana som angivare och infiltratör för polisen. Under denna tid så mötte han också sin älskare, Hans Grans, och det var ungefär nu som de brutala morden började inträffa. När över 500 skelettdelar spolades upp ur floden Leine så misstänkte polisen genast Haarmann. 
Anledningen var att han redan hade stått misstänkt vid ett försvinnande (Friedel Rothe) 1918 men också att han vid ett flertal tillfällen hade stått åtalad för trakasserier av andra unga pojkar.

Haarmann sattes under övervakning och kunde arresteras tillsammans med en naken pojke i sin lägenhet den 22 juni 1924. Väggarna var täckta med gammalt blodstänk. I lägenheten fann man också kläder från flera av hans tidigare offer.

Ursprungligen så dömdes även älskaren Hans Grans till döden men i ett brev till rätten så bedyrade Haarmann dennes oskuld. Brevet ledde till att Grans dom sattes ned till 12 års fängelse. Hans Grans fortsatte att leva i Hannover fram till sin död 1975.

 

Ludvig Uhlbors, dramaturg