KLASS MOT KLAS
Året är 1996. Stig Larsson hör till de ospelade.
Svante Aulis Löwenborgs studentteateruppsättning av VD våren 1993 på Teater Pugilist och Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Straffångens återkomst våren 1996 rådde i någon mån bot på det. Men det var i stort sett allt som hänt sedan Larsson själv iscensatte sina pjäser.
Cinnober Teater tog därför som första produktion 1996 hans pjäs Klass mot klass (skriven för scenskolan i Stockholm 1992) för att starta den nya gruppens arbete med det bästa möjliga, en av de allra viktigaste samtidsrösterna inom svensk dramatik.
Östtimor är en tidigare portugisisk koloni som 1975 ockuperades av indonesiska trupper. Alltsedan dess har en självständighetsrörelse, ibland kallad Fretilin som i denna pjäs, kämpat för oavhängighet. FN har aldrig godkänt annekteringen medan västvärlden och även Sverige exporterat vapen till den krigförande
ockupationsmakten.
Sedan Cinnober spelade pjäsen har Östtimor blivit självständigt. Oroligheterna fortsätter dock.
I Klass mot klass kommer frilansjournalisten Linus med sin flickvän Cia till denna ö. De väntar besked från gerillan för att få en intervju. Samtidigt har de bjudit ett par andra svenskar till sin bungalow. Kent och Mona är industriarbetare och skillnaderna mellan dessa båda unga par i utbildning och bakgrund visar sig under kvällen. Men också likheterna. Massgraven ligger runt hörnet.
En dialog med spänningar i närmast absurd realism genomsyrar denna pjäs. Den svenska vapenexporten och den svenska troskyldigheten och frälsarandan finns med. Pjäsen är helt enkelt ett litet mästerverk.
Nobels fredspris 1996 gick till två företrädare för ett självständigt Östtimor, Ximenes Belo och Ramos Horta.
Klass mot klass av Stig Larsson, premiär på Teater Jaguar i Göteborg 26 Okt 1996
Teaterförlag Colombine Teaterförlag genom ATR:s Förlag
Skådespelare Johan Ahlstedt, Magnús J. Gudmundsson, Susanne Johansson,
Emelie Rödström, Sara Teimouri
Regi Svante Aulis Löwenborg
Scenografi Mania Teimouri
Dramaturg Göran Nilsson
Producent Anneli Jäverbo
Ljus Michael Örtendahl
Johan Ahlstedt som Linus och Emelie Rödström som Cia.
Foto: Lisa Thanner. ©Kamerareportage
"Cinnober heter en av de nya grupperna på den göteborgska friscenen. Den har åtagit sig att iscensätta samtida ospelad(!) dramatik - ett vådligt men angeläget uppdrag/.../...rika övertoner av maktkamp och sexuell attraktion."
- Mikael Löfgren, Dagens Nyheter
"Välskruvade klasskaraktärer/.../...ensemblen har lagt ner stor möda på dessa sociala masker. Man har utvecklat schablonbilderna till fulländning./../
Mötet med dessa figurer är njutningsfullt och det är som skrattspegel föreställningen lever. Alltså mer som samhällssatir än samhällskritik./../
De har skruvats flera varv över realism och individ mot en komprimerad bild, en idé om vad de båda klasserna är och står för"
- Anna Lundberg, Göteborgs-Posten
"...en välgörande anspråkslöshet i både text- och rollbehandling"
- Kristjan Saag, GT
"Lysande drama om klassamhället/.../många träffande pinsamheter, missförstånd och konflikter, som får mig att både skratta och bli nervös på samma gång./../
Med överdrivet, närmast parodiskt, spel liksom med en imponerande noggrannhet i mikroskopiska detaljer skapar ensemblen en rolig och mycket välspelad satir över klasskillnader./../
Den som inte tror att Sverige är ett klassamhälle måste se den."
- Petter Larsson, Arbetet Nyheterna
"Löwenborg har ingett skådespelarna det mod som krävs för att pjäsen skall kunna verka. Även om replikföringen halkar omkring och överflödsrörelserna suddar i spelkonturerna vågar man arbeta med tystnader och dröja i en malande eftertänksamhet som tydliggör figurernas akut kritiska belägenhet./.../
Dessutom skapas nödvändigt sceniskt lugn av Emelie Enqvist (nuv. Rödström), som med stor precision gör kapitalistdottern Cia. Hon förmår balansera scenerna också när hon inte har replik. Det är styvt gjort./.../
Nog berättar det bra mycket om politiken och teaterlivet att Klass mot klass legat ospelad i fyra år. Att en fattig produktionsgrupp pekar ut det förhållandet och ändrar på det är en vacker poäng."
- Tomas Forser, Expressen
"Uppsättningen, med en förhållandevis enkel scenografi och lysande karaktärs-tolkning, känns äkta och bra. Den ideellt arbetande gruppen Cinnober lyckas trots en begränsad ekonomi göra ett bra arbete och vi kan rekommendera alla som har möjlighet att se den"
- Proletären