Athol Fugard är ingen uttalat politisk författare. Men det är som motståndare mot apartheidsys-temet i Sydafrika han har blivit mest känd. Född 1932 av vita föräldrar och med en gedigen vit universitetsutbildning bakom sig bröt han tidigt upp, tog jobb som sjöman och arbetade senare med teater och TV i England, USA och Europa. Han återvände till Sydafrika och Johannesburg och började där arbeta med svarta skådespelare under mycket svåra förhållanden. Svarta var till exempel förbjudna att ta del av pjäser skrivna av vita författare – en lag som Fugard protesterade mot genom att lyckas få engelskspråkiga dramatiker över hela världen att bojkotta Sydafrika.

Av Fugards nu till antalet nästan 30 pjäser uppfördes de första med hans egen grupp, i hans egen regi och ofta med honom själv stående på scenen i roller som osympatiska vita män. Yale Reper-tory Theater i USA blev senare den scen där hans pjäser uruppfördes, också där i hans egen regi. 1987 var det dags för Hemma hos grisarna (A Place With the Pigs), med författaren i rollen som desertören från Sovjetarmén Pavel Navrotskij.

Trots att frågor kring ras och politik i Sydafrika bildar bakgrund till många av Fugards pjäser, är det det mänskliga, inre dramat som står i centrum. Det är individens svårigheter att finna sig tillrätta i samhället, utanförskapet och sökandet efter en identitet och en mening i livet som är viktigast. Under 90-talet har han skildrat de omvandlingar som det sydafrikanska samhället gått igenom under apartheidtiden.

Men som han själv säger: ”Teatern är kraftfull som den är, man behöver inte skriva politiska pamfletter för teatern. Berätta bara historien och strunta i budskapet.”

Hemma hos grisarna skrevs efter en förlaga från verkligheten. Pavel Navrotskij trädde fram i offentligheten efter att ha hållit sig gömd i 41 år. Fugard har behållit karaktärens namn men beskriver pjäsen i övrigt som en personlig parabel, fritt fabulerad i hans egen fantasi. Det är hans egen kamp med alkoholismen som utgör grunden för denna liknelse om en mans svårighet att ta sig ur ett långvarigt tillstånd. Det är själva rädslan att bryta med den tillvaro han vant sig vid som också hindrar honom från att verkligen försöka.

I Sverige är Athol Fugard mest bekant som dramatikern bakom pjäsen Ön (The Island, 1973). Sizwe Banzi Is Dead (1973) i regi av Peter Brook gästspelade under Dans- och teaterfestivalen i Göteborg 2006.

Cinnober presenterade med Hemma hos grisarna som första teater i Göteborg Athol Fugards senare dramatik.

Läs mer om Fugard på:
http://www.xs4all.nl/~fisher/fugard.html